Årskrönika

Godkväll kära vänner!
 
Äntligen hemkommen från jobbet. Idag var det lite av en pärs då det var dimma mest hela vägen. Väglaget var bart och blött då vi inte har någon snö utan plusgrader och tidigare idag regn. Det sades på väderleksrapporten att det skulle bli några grader kallt. Känns inte så bra då jag ska upp i ottan och jobba ett pass innan det är dags att fira in det nya året.
Det nya året ja. Det är ju populärt att göra årskrönika och jag ska väl inte vara sämre. Ska försöka summera året som gott som bjudit på både glädje och sorg.
Vad familjen beträffar så har det hänt en del. Min dotter Eva bestämde sig för att inte längre ha kontakt med mig och det är för mig en obeskrivlig gåta. Har bestämt mig för att starta det nya året med att ta ett samtal med henne och försöka reda ut ett och annat. Jag anser inte att jag gjort något fel men blivit anklagad för att kalla henne värdelös. Något jag aldrig skulle göra och hoppas innerligt att hon innerst inne förstår det.
När det gäller Monica så finns bara gott att säga. Det går så bra för henne och jag är stolt som en tupp. Bara lite orolig att hon ska jobba för mycket så hon går in i väggen. Men hon säger själv att det inte är någon fara då hon älskar sitt jobb och inte kan tänka sig något annat. Det har inneburit en hel del resor men hon och Peter har ändå lyckats hitta en fin harmoni i sitt förhållande. Hon har nu också fått vara med och förhandla fram en förlängning på 10-år för Hector Rail, som hon jobbar åt. En säkerhet för både henne och lokförarna. Dom fick beskedet dagen före julafton och det kan man verkligen kalla en härlig julklapp. Vi andra som jobbar med och för detta företag tackar naturligtvis också då det innebär att trafiken stannar kvar på våra sträckor.
När det gäller Christoffer så blev inte detta år en hit. Han fick inte förlängt på sitt jobb på Telia så han går nu arbetslös och har så gjort sedan september. Han är lugn och cool och säger bara att det ordnar sig. Det tror jag säkert att det också gör. Han har väl några projekt på gång så vi får se vad det slutar med. Om han inte är orolig så måste jag låta bli att vara det, vilket är svårt ibland.
Våra tre barn i unga år. Eva högst upp och Monica under.
 
 
Barnbarnen växer och frodas och det yngsta, Fredrik, är nu 13 år. Jag fattar inte att dom blir så gamla medans jag fortfarande är ung, hihihi.
Det äldsta barnbarnet, Jessica, tog i somras sin högskoleexamen och fick därefter ett kanonjobb på Grant Thornton. Som det låter stormtrivs hon. Dom har nu också flyttat till en ny lägenhet som dom köpt. Vi har inte ännu varit dit och kollat då dom flyttade in strax före jul. Ska ta en resa dit så snart som möjligt. Fick i alla fall träffa henne och deras katt Leia på juldagen. Det är världens sötaste katt som hon fick när hon fyllde år. Ett riktigt yrväder full i bus, precis som det ska vara.
Är hon inte söt så säg?
 
Jessicas bror Robert går det också bra för. Han jobbar åt ett byggföretag och har tydligen häcken full. Så mycket att han glömmer att han lovat komma och kolla hos oss på det vi behöver hjälp med. Men han är förlåten för det är egentligen ingen brådska.
När det gäller Evas barn, Elin, Linnéa och Fredrik finns inte så mycket att berätta då kontakten inte är den bästa. Detta lovar jag att ändra på nästa år för det gör mig så ont att inte det fungerar där.
Våra barnbarn, även dom i unga år. I mitten är Elin, överst till vänster är Fredrik och nedanför är Linnéa, överst till höger är Robert och under Jessica.
 
Jag är väl inte den bästa mormor och har aldrig varit. Anledningen är troligen att jag 11 månader efter att mitt första barnbarn Jessica föddes fick Christoffer. Blev småbarnsförälder samtidigt som jag skulle vara mormor och det har inte fungerat så bra. Felet ligger helt hos mig så jag tänker inte skylla ifrån mig men lovar att jag ska jobba på att förbättra det.
 
Det har under året också varit en del jämna födelsedagar. Fredrik blev som jag nämnde tidigare 13 år. Min kusin Beas son Oscar blev 15, Sven´s bror Hasse blev 60, Jessica blev 25, min systerdotter Annelis pojkvän Henrik  blev 30, svåger Kenth blev 65, Linnéa blev 15, min kusin Bodil blev 40 och hennes dotter Yazmine blev 5, Peters mammas sambo blev 70, Monica blev 45 och min syster Pia blev 60..
 
När det gäller Sven och mig har inte särskilt mycket hänt. Vi har firat 2-årig bröllopsdag, igen, (en lång historia som jag kanske berättar någon gång) och 2 år i huset. Annars så har livet lunkat på utan större händelser. Vi har varit till GC två gånger detta år och det är väl en ynnest om något. Vi anser oss vara lyckligt lottade. Vi har en underbar familj, härliga vänner, härliga arbetskamrater, tak över huvudet, mat på bordet och vi kan unna oss ett och annat. Det sorgliga i det hela är att vi inte har våra föräldrar i livet som fått vara med och uppleva det med oss.
Svens far dog 1986 året innan vi träffades, hans mor gick bort 1991. Oerhört saknade och jag önskar att jag hade fått träffa hans far Lennart men Marianne, hans mor fick jag leva med ett tag i alla fall och det gläder mig mycket. Vi hade så roligt tillsammans. 
Imorgon är det 11 år sedan min mor Kerstin gick bort och 5 månader senare bestämde sig min far Allan för att hon inte längre skulle vara ensam däruppe.
Tyvärr har vi inget kort på Svens föräldrar Lennart och Marianne utan bara på mina Kerstin och Allan.
Jag saknar er oerhört men är säker på att ni har det bra och tar hand om varandra.
 
Imorgon är det nyårsafton och som traditionen bjuder ska vi vara hos Peter och Monica. Som vanligt är det en trerätters middag och som vanligt vet vi inte vad det blir. Det som är annorlunda i år är att deras bästa vänner Pierre och Lotta ska vara med och det ser vi fram emot.
 
Ja med detta får jag då önska er ett gott slut på detta året och önska er ett GOTT NYTT ÅR
Kram.