Vilken dag vi hade igår!

Och den började tidigt med ett besök på sjukhuset. Det var dags för ett återbesök på ögon för att kolla att det inte hade blivit någon försämring på glaskroppsavlossningen.
Det låter kanske lite hemskt men är tydligen något man kan drabbas av vid min ålder. Turligt nog är det ingen skada på näthinnan för då hade det blivit laserbehandling eller operation.
Det här är nu något jag får leva med och symptomen ska så småningom försvinna. Eller rättare sagt kommer hjärnan till slut inse att det inte är någon idé att se dessa mikroskopiska prickar, trådar eller blixtar. Blixtarna kommer helt försvinna men det andra får jag leva med och ska förhoppningsvis inte se om några veckor/månader.
Blir det en synförändring på ögat ska jag genast ta kontakt med sjukhuset för då blir det laserbehandling men det hoppas jag slippa.
Efter sjukhusbesöket åkte vi och handlade och käkade lunch. Därefter kom en av dagens höjdpunkter. Jag var och träffade mitt barnbarnsbarn för första gången. Alltså den lycka jag kände när jag fick ta honom i min famn är helt obeskrivlig. En ljuvlig liten krabat och jag är så fascinerad av hur fulkomligt perfekt en liten människa kan bli. Kan ni fatta hur fantastiskt detta är. Allt är helt perfekt, dom små händerna, fötterna, öronen, ögonen, ja hela kroppen. Underbart, ljuvligt, härligt är vad det är. 
Han blir idag en vecka gammal lilla Walter som han ska heta. Jag är så enormt lycklig att få vara med om detta.
Vi kunde ju inte stanna där hela eftermiddagen, hur gärna vi än ville. Dom behövde få vara en stund för sig själva också då dom skulle få mer besök på kvällen. Det var bara för oss att åka iväg och göra lite mer inköp innan det var dags för nästa höjdpunkt, hockey.
Snacka om höjdpunkt där också. För det första att få vara på en match, med laget i mitt hjärta Timrå IK, där hallen nästan är fullsatt. Det går in 6000 personer och det var 5702 där. En underbar känsla när hela hallen gungar och klappar och skriker och hejar fram laget.
Det gick ju också vägen. VI VANN! Men det var oerhört nervöst på slutet. Trodde hjärtat skulle stanna på mig när det var två minuter kvar då oron att Karlskrona skulle sätta in en puck och förstöra. Detta lyckades inte och när det återstod en halv minut av matchen stod all upp och klappade och tackade laget.
Laget själva tackade också genom att åka runt och tacka alla i publiken. Jag lovar er att tårarna kom, glädjetårar förståss. 
Nu är det bara en match kvar som dom spelar i Karlskrona imorgon. Jisses vilken nervös kväll det kommer bli. Känner redan fjärilarna i magen. Men det är imorgon och innan dess är det lite att göra.
Önskar er därför en härlig dag.
Ta hand om varandra.
Kram.
1 Bea:

skriven

Vilken goding lille Walter är <3
Sen hoppas vi verkligen att ni tvålar dit Karlskrona imorgon!
Kram <3

Svar: Jo men visst är han vacker.Självklart ska vi tvåla dit Karlskrona men jisses så nervöst det kommer bli.
Kram <3
Gunbritt Dahlin

Kommentera här: