Pingst. hänryckningens tid!

Ja för många är den det och även många som gifter sig denna helg. För mig är det numera bara en vanlig helg. Men för tolv år sedan var det en helt underbar och rolig helg. Vi hade samlats hos Pia och Kenth, syster och svåger, i Sveg. Det var jag, Sven, Christoffer, Pappa, Peter och Monica som var där för att äta, ha roligt men också jobba. En tank skulle tas upp från källaren. Oh jisses , jag skrattar bara jag tänker på det. Enligt Kenth så hade han tömt den så det skulle inte vara några större problem att lyfta upp den. Hahahaha, trodde han ja. Det var mankraft och bilkraft och skratt och risker med detta projekt. Pappa slet som ett djur, Christoffer körde bilen som skulle hjälpa till att dra upp den. När den väl, efter mycken möda och besvär, äntligen kom upp visade det sig att det var en hel del vatten kvar i den. Hahaha, inte undra på att dom höll på att slita ihäl sig. Nåja, allt gick bra och ingen blev skadad. Jo vi fick väldigt ont i magen av allt skrattande. 
Pingstaftonen avslutades i alla fall härligt skönt med god mat och dans. Det var sista gången jag dansade med pappa. Han var ingen dansör men jisses så duktig han var. Hans hörsel var lite klen men han kände musiken i golvet så takten var det inget fel på. Det var också första och enda gången som Monica fick dansa med morfar och det har hon nu i ljust minne. 
Ja pappa finns i ljust minne i oss alla för det skulle visa sig att det var sista helgen någonsin som vi var tillsammans. Pingsten det året var helgen före Nationaldagen och dagen efter den lämnade pappa oss. Han ramlade ihop utanför biblioteket i Timrå när hans hjärta inte ville slå mer. Hans längtan efter mamma, som lämnade oss på nyårsaftonen året innan, blev till slut för svår. Dom är nu tillsammans igen och sitter där uppe och löser sina korsord och ibland somnar över dom.
Pingsten är alltså för mig både en glädjens och en sorgens helg men som jag ändå har ljusa och härliga minnen av.
Önskar er en härlig dag
Ta hand om varandra
Kram
 

Kommentera här: